Bistånd/Välgörenhet :: Hjälporganisationerna

Människor emellan

Bistånd

Målsättning

Målet med det svenska biståndet är att "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor". FN rekommenderar att alla rika länder skall ge minst 0,7% av sin BNP i bistånd till de minst utvecklade länderna. Sverige är ett av de få länder som idag uppfyller målet.

Mottagarländer

Sedan 2007 har antalet mottagarländer skjunkit från 125 till 33 och biståndet blivit mer effektivt. De flesta mottagarländer ligger i Afrika och Asien men även i Latinamerika och Europa. Dessutom används biståndspengar för att stimulera mänskliga rättigheter och demokrati.

Utrikesdepartementet och Sida

Det statliga biståndet förmedlas i första hand av två myndigheter: Utrikesdepartamentet, som samarbetar med internationella organ såsom EU, FN och Värlsbanken samt Sida, som kanaliserar stödet via inhemska myndigheter, företag och ideella organisationer.

Biståndsdebatt

Debatten handlar ofta om biståndets omfattning och effektivitet. Men också om vilka länder och projekt som ska stödjas. På senare år har debatten även omfattat flyktingpolitiken.

Välgörenhet

Syfte

Välgörenhet är en social verksamhet som har som syfte att hjälpa behövande medmänniskor. Det har en privat karaktär och bedrivs av enskilda personer, föreningar eller stiftelser.

Ideellt arbete

De som arbetar med välgörenhet är ofta volontärer, men det finns också anställda inom verksamheten. Organisationerna har ofta anknytning till olika kyrkor och förbund och finansieras genom gåvor och insamlingar. Men till skillnad från biståndsarbetet, som bedrivs internationellt, brukar välgörenhetsorganisationerna arbeta på hemmaplan.

Olika typer

Andra verksamheter som förknippas med välgörenhet är exempelvis Filantropi, där privatpersoner stödjer institutioner och projekt inom olika samhällsnyttiga områden. Allmosa är däremot en religiös typ av välgörenhet avsedd att mildra nöden hos de fattiga.

Debatt

Många anser att välgörenhet är ett effektivt sätt att nå de behövande. Men det finns kritiska röster som förespråkar för en välplanerad fördelningspolitik i stället. Diskussionen handlar om individuellt eller kollektivt ansvar.